Isa bloggar

Ni verkar ha bytt lösen båda två och jag vill ju jättegärna fortsätta att läsa era bloggar!

Ni når mig på sabell_@hotmail.com om ni vill dela med er av de nya lösenorden! :-)

Nu måste jag gå och lägga mig. Har magen full av något ni får se bilder på imorgon, mums men jag har ätit för mycket för att må tip top...skyll sig själv Isa....

Haha, nu läser jag och inser att jag lockar med att visa mitt maginnehåll imorgon och det är inte riktigt det jag har tänkt mig. Ni ska alltså få se prov på det jag både har i kylen och i magen!

Och vem har suttit hemma och väntat hela dagen på att telefonen ska ringa? Vem väntade in i det sista med att hämta barnen på dagis och var jättestressad över att det skulle ringa när jag hade hämtat dem och inte kunde komma på en intervju direkt? Vem slängade på luren i örat på käraste S när mobilen plötsligt ringde (och det inte handlade om intervjun)? Vem lagade middag i 180 och kastade i sig ifall det skulle ringa?

Svar: Jag

Jag skriver och raderar, skriver och raderar. Ska nog låta det vara som det är.  Är riktigt förbannad på ren svenska. Förväntar mig att bli behandlad som jag behandlar andra, dvs med respekt och vanligt hyfs!

Tur att jag ska träffa S på fredag. Vi ska nämligen börja julhysterin med något riktigt riktigt trevligt. Bilder kommer!

Nu ska jag krypa i säng. Jag hostar snart lungorna ur mig men har bra medicin hemma så nu ska jag ta en stor slurk och sen sova gott. Stackars Anders har också blivit förkyld så vi får väl ligga och hosta ikapp.

God natt alla kära läsare!

Jag har inte ditt nya lösen och vill ju fortsätta att läsa din blogg, om jag får! :-)

Snälla, kan du inte maila eller messa på Aff?!

Kram!

Idag skulle jag egentligen på en anställningsintervju men jag vet inte hur det blir. Jag är vrålförkyld och hostar som en gammal märr. Det är lite speciella omständigheter kring intervjun varför jag inte har en tid bokad utan kommer att bli uppringd under dagen. Har förvarnat om läget per sms men inte hört något så jag avvaktar..

Lite bökigt då jag måste sitta stand-by här tills jag får besked. Men å andra sidan orkar jag inte så mycket mer heller.

Ellen var på 5-årskontroll på Bvc igår. Allt gick jättebra och även om sprutan stackas så var det en nöjd tjej som gick därifrån en stund senare med en bok under armen som hon fick av Monica, som följt henne sedan hon var nyfödd. :-)

120 cm lång och 21,5 kg tung, perfekt syn och så var det inte så mycket mer.

Jättekul när ni frågar saker och vill ha tips eller annat! Fortsätt gärna med det.

Jag har svarat på de senaste kommentarerna. Det är bara att klicka in er på kommentarerna under respektive inlägg och läsa vad jag har skrivit. :-)

Ja, inte här men på Villa Hemmet pågår just nu en rolig adventstävling! Under fyra söndagar framöver har läsarna möjlighet att vinna finfina priser.

I den första tävlingen lottas den här underbara adventsstjärnan med brokiga figurer från juniform.se ut;

 

Prova lyckan ni också vet ja!

I söndags satt vi och trixade lite med våra julkort som vi sen skulle beställa kopior av på nätet. Det var ingen brådska direkt men vi ville ändå få dem levererade ganska snart och då brukar nätet vara bra.

Med hakan nere vid knäskålarna togs korten från Crimson emot i brevlådan redan igår. Alltså dagen efter vår beställning som gjordes söndag kväll!

Jättefint resultat, mycket billigt (!!!) och en supersnabb leverans. Behöver jag säga att vi är blivande storkunder hos dem!!?

Åh vad jag älskar god service!!

Ellen började sin dag med en pytteliten kexchoklad. Så gör vi här.

Nej, det var en sedan länge utlovad belöning som hon var väl värd. God var den också. Nästan så att jag också hade velat ha en..

Om det är någon som orkar läsa mer om min förkylning så är den inte  bättre. Jag är hes, hostar och är tjock i hela huvudet. Hoppas bara att det blir bättre tills på fredag för då ska det göras julgodis med S!

Snart dagis, i eftermiddag Bvc och efter det lite bullbak om vi orkar. I stora drag. Jag har en massa att fixa med när barnen är på dagis men ska nog hinna till 13.30 då vi styr stegen mot 5-årskontrollen hos gulliga Monica som hängt med sen Ellen föddes. :-)

Här kommer bjuda-grannarna-på-bröd-receptet. Jag har inte bakat det brödet idag. Det ble vanliga småfranska som blev helt fantastiska. Anders lyste upp som en sol efter första tuggan och sa: "Det här, är riktigt bra bröd!!" Kul att maskinen är så bra!

Men brödet då;

KICKIS   6  LIMPOR  

1 KG  VETEMJÖL
1 KG  RÅGSIKT
1 L  VATTEN
2  PKT  RÖD JÄST
3/4- 1  BURK FARINSOCKER ( DÅTIDENS PLASTBURKAR MED FARIN, NUCA 2 DL)
3  ST  ÄGG    
SALT

Låt degen jäsa i bunken  ( ca 30 min. ) . Baka ut degen och skär 6 lika stora bitar och knåda dem till limpor.Lägg 3 + 3på plåten för att jäsa  och grädda sedan i  +180°C, ca  50 minuter.    

Hur man gör med ingredienserna är väl som vanligt antar jag..? Men det ska testas snart och då ska ni få en rapport!

Som jag berättade i det förra inlägget är min mamma inte av den sort som bakar bullar på 0,5 liter. Nä, ska det bakas så ska det! Helt i min smak, men tyvärr omöjligt att leva efter hos oss då frysen är alldeles för liten för att fylla med några hundra bullar.

Igår bad jag om ett brödrecept och det skulle mailas. Gudomliga limpor som bakats i många år.

För en stund sen öppnade jag min mail och hittade receptet. Grundreceptet är på 6 stora limpor!

Antingen förser jag alla grannar med bröd eller så får jag dela receptet i 3 så börjar vi närma oss vad vi har plats för. Men det lutar nog mot det första alternativet. Nog blir man väl glad om en granne kommer med nybakat bröd!?

När jag var liten var mamma dagmamma. Vi var minst 7-8 barn hemma på eftermidagarna varje dag. Ändå fanns det mycket tid över till oss barn att pyssla, läsa och spela spel. Vi hade ett helt skåp i köket där det alltid fanns färsk och fin Play Doh, formar, kavlar, kritor, vattenfärger, målarböcker, gipsgjutningsgrejer, flirtkulor, lim, papper i olika färger, lera man brände, lera man torkade, pärlor, pärlplattor mm mm.

Till mellis åt vi ofta smörgås och nyponsoppa. Ibland var det fil, ibland gröt. Det gick åt enorma mängder med bröd varför mamma bakade med jämna mellanrum.

När det bakades bakades det, om man säger så. Det var inget bröd som gräddades i ugnen utan snarare 20. När mamma bakade stod det bunkar på alla lediga platser i köket. Det jäste så det pyste och det doftade underbart i hela huset. Vi hade ett enormt bakbord som alltid svämmade över av bröd eller bullar när bakandet var över för dagen.

Min farfar kom nästan dagligen på besök. Han var så omtyckt av alla oss barn och för det mesta hamnade han på en stol i köket med 6 ungar hängande som apor på sig. Han såg mammas bunkar med degen vällande över kanterna, gång på gång. Men han hörde ändå till den äldre generationen män som kanske inte borde lagt märke till degmassorna.

En jul kom farfar med ett jättepaket till mamma. Det var helt gigantiskt och alla undrade förstås vad det var. Vi barn brukade alltid få fina julklappar men farfar och mina föräldrar brukade ge varandra småsaker, vilket gjorde det ännu mer märkligt och spännande. I paketet låg en Electrolux assistent med alla tillbehör man kan tänka sig! Jag minns det fortfarande, trots att jag bara var 8-9 år.

Mamma fortsatte att baka en masse, men hädanefter i endast en jättebunke, med degen vällande över kanterna. :-)

Jag tror att assistenten finns kvar än idag och varje gång mamma tar fram den fina juklappen nämner hon julen då farfar överraskade henne med världens bästa julklapp!
 

Den här underbara hjälpredan köpte vi i helgen. Det är en för tidig julklapp och så efterlängtad! Tack mamma och pappa för stort bidrag!

Rågkakor bakade vi igår. Nu ska jag sätta dagens deg för här ska bakas matbröd var och varannan dag!

Imorse såg det ut såhär när jag tittade ut genom fönstret

Nu är klockan 12.30 och det snöar om möjligt ännu mer. Jag är ju ingen supervän av snö men jag måste erkänna att det är riktigt mysigt när det "kaos-snöar" som idag.

Jag lovade er lite bilder och här kommer de;

Ellen i pulkabacken bakom vårt hus i lördags

Gustav i full fart innan snön hann lägga sig ordentligt



Gustav är så fin så fin



Lite av mitt halvklara adventspynt



"Altaret" . Jag kanske ska försöka klämma in några feta blockljus till...



Några veckor gammal bild på pysslande sjuka, pigga barn



Balkongen för ett par veckor sen. man tror knappt att det är sant när man tittar ut idag

Så fyller jag på med ett par spraypuffar Nezeril igen, torkar näsan med den 489:e pappersnäsduken för idag och kryper ner i min uppvärma säng. I den ligger en mycket vaken Ellen och tittar på film i Anders dator.

Det är inte ordning på någonting idag men vi överlever det med.

Underbar snöstorm ute. Älskar när det viner kring knutarna. Fönstret lite lite på glänt, varmt täcke och varm familj i sängen. Mmm vad jag ska sova gott!

Och det där sista får jag äta upp för vem sover bra med en sparkande, lång femåring i sängen...?? :-)

Jag är så förkyld att jag inte kan prata p ga ständiga nysningar, snor som rinner och ögon likaså. Man är ingen vacker syn med andra ord. Och jag tror att jag kan påstå att den nya Otrivin Comp som ska stoppa näsrinnandet och täppan är ruffel och båg. 50 spänn i sjön. Enda nyttan med den erfarenheten är att nu vet jag att Otrivin inte funkar på mig. Comp eller ej spelar ingen som helst roll. Nej, nu suger vi i oss Nezeril tills trumhinnorna fladdrar och slemhinorna i näsan förtorkar.

Men vi har haft en skön helg trots snororgien och imorgon kommer det lite bilder.

Nu ska bara barnen somna och sen ska jag och Anders äta en sen middag på tu man hand. Undrar om överdosering av Nezeril och ett glas vin kan göra tillvaron lite mer lattjo än den är i verkligheten...?

 

Nu har jag trippat runt som katten kring het gröt tillräckligt länge. Nu kör vi!

Jag pratar förstås om julpyntandet. Blommorna i köket ser ut som jag vet inte vad. Krukorna med basilika är en så sorglig syn att man undviker att titta på dem och vem har sagt att man inte kan börja lite före advent? Bara lite...

Men först ska barnen hämtas på dagis!

Jag hör hur barnen vaknar till i sitt rum. Båda hostar rejält men så börjar de plötslgit prata. Först lite trevande, tyst och rossligt. Ellen verkar ha slagit upp ögonen först. De pratar vidare, tyst och lite fnissande. Plötsligt skrattar de högt åt något som bara de känner till.

Då kan jag inte låta bli. Smyger fram till deras dörr och bryter förstås förtrollningen.

Ellen ligger i Gustavs säng och läser en saga för honom. De skrattar och ligger tätt ihop. Ellen är på världens spexhumör och läser som en operasångerska pratar. Gustav skrattar igen.

Vi säger godmorgon men sen säger Gustav att jag ska gå. De vill vara själva.

Jag smyger ut ur deras rum med ett stort leende på läpparna. Bakom mig hör jag dem viska och fnissa lite.

Vad underbart att ni har varandra mina älskade gullungar!

Jag är lite tekniskt efter, jag vet. Det är inte det att jag är ointresserad. Mina prioriteringar ligger liksom inte åt det tekniska prylhållet. Men nu ska jag skaffa mig en ny mobil och behöver era kloka råd och tips!

Hur funkar det att blogga från mobilen? Kan man använda nästan vilken ny modell som helst eller ska det vara en särskild typ av telefon? Vad har ni som mobilbloggar? Vad rekommenderar ni?

Snälla, tips mig så jag slipper reka i dagar och veckor innan jag slår till! Belöningen (eller hur man nu ser det...) blir säkerligen fler uppdateringar, mer bilder och spontanitet.

Idag vaknade vi til ett helt underbart väder! Solen sken och himlen var knallblå. I november!

Tyvärr var natten inte varit sådär fantastiskt som man hade önskat. Stackars Gustav hostade och vaknade flera gånger. Lite varm, lite ont i halsen och "jag mår inte braaaa".

Det blev hemmadag för honom och dagis för Ellen som faktiskt fick förmånen att välja. Vi har tagit det väldigt lugnt. Läst sagor, spelat dataspel, plockat lite, strukit (jag...) och pratat. Bara vi två. Naturligtvis hade jag önskat att båda barnen varit friska men när det nu är som det är så har vi haft det riktigt mysigt. Det verkar inte vara någon allvarlig bacill men det går streptokocker på dagis igen så vi får se vad det blir av del hela.

Annars är allt under kontroll. Tror att jag ska köpa min lille sjukling en glass i "lilla affären"!

Ellen i gräset nedanför vårt hus Juni -08

Regnet vräker ner och det blåser halv storm. Det slår mot rutan, piskar och viner. Härinne är det varmt och skönt så jag har väl inget att klaga på.

Men ändå. Det är nu det har slagit mig att det inte är sensommar eller höst. Nej, nu är det vinter isa. Eller vintern står för dörren och jag kan inget göra åt den. Vintern i sig är väl ok men mörkret!! Så mycket tid som bara försvinner till ingen nytta. Tid när vi på sommaren hade varit ute, ätit middag i gröngräset, cyklat, bara gått eller lekt med barnen.

Nu. Klockan 15. Mörkt. Gå in.Punkt.

Kan det bli så mycket torrare? Nej, faktiskt inte. Men snart är det advent och då ska det pyntas så vi storknar här hemma!

Sådär, nu är vinterdäcken på plats. Jag höll på att köra över ett par äldre män inne i garaget där däckfirman låg men måste de stå precis framför min bil när jag ska backa ner ifrån en liten ramp som puttade bilen framåt...?

Det gick bra i allafa.. Tankade på vägen hem men körde först fel av någon märklig anledning. När jag kommit fram till macken körde jag in på fel sida med bilen och öppnade motorhuven istället för tankluckan.

Det är mycket nu...

Ska ringa mäklaren för att be om kompletterande uppgifter om huset vi tittade på i helgen. Inga snabba ryck där inte..

I höst har vi varit ovanligt förskonade från sjukdomar.Men man ska inte ens tänka tanken...

Vaknade idag med ont i halsen, ont bakom ögonen och känslan av att snart bryter dte ut rejält . Det är bara att ladda med honungsvatten med citron, min favvodryck i förkylningstider! :-)

Både barnen och jag är ovanligt sega idag. De orkar knappt äta frukost och sitter helt tysta i soffan och tittar på barnprogram. Novembermörkret har nog inverkan på dem också, precis som på många andra.

Jag ska åka och köpa vinterdäck på förmiddagen. Vi fick tag på nya till skapligt pris så nu ska de på! Låter däckfirman sätta dit dem så slipper vi hålla på och mecka i onödan, skönt!

Så mycket mer har jag inte att berätta just nu men jag återkommer!

Helgen gick snabbt, alltför snabbt. Hustittande på lördagen och efterföljande smarrig lunch hos mamma och pappa som också varit barnvakt åt Gustav och Ellen. Hem och funderade, åt god middag, funderade mer. La barnen, funderade vidare. Sov dåligt, drömde om maffiabossar. Vaknade 5, trött.

Igår var Anders på fotomässan medan jag och barnen åkte in till stan för att leta efter vinterstövlar åt Ellen. Efter många om och men, väsande hot mot Gustav som tillbringade största tiden i montrar, på golv och på huvudet i sulkyn, hittade vi ett par. Inte nog med att jag hade presentkort att betala med. Skorna var nedsatta 30% också! Alla barnstövlar på Wedins är prissänkta just nu! En glad mamma och lättade barn lämnade butiken och styrde stegen mot glassbaren i Gallerian med den näst bästa glassen i stada.

Ni som inte köpt vinterskor och är i valet och kvalet. Eskimo är det bästa vi haft! Bra pris, outstanding när det gäller väta, och varma! Ja, vi bor ju inte i Kiruna direkt så hur de funkar i 20 minusgrader vet jag inte. Men vid de temperaturerna är barnen ändå inte ute. :-)

Funderar vidare, letar vinterdäck och jacka åt mig själv. Plus en massa annat.

Ikväll glömmer vi allt vad GI heter för det ska ätas ugnsstekt lax med klyftpotatis, avokadosås och en stor sallad. Lite GI blir det väl om man undviker potatisen men vem vill det?

Ett glas iskallt vitt vin eller två slinker nog också ner innan vi ger oss på den här;



Imorgon bär det av tidigt. Först hem till mamma och pappa där vi lämnar våra sötnosar. Sen vidare mot Uppsala/Enköping för att titta på hus, spännande!

Min lilla tok-fia

Vi hann, med många minuters marginal. Barnen var så otroligt duktiga och ville snabbt komma fram till dagis.

Men väl där blev Ellen jätteledsen. Hon traskade till slut iväg med rödgråtna ögon mot bion. Ena handen hårt i frökens.

Där tappade jag sugen. Har haft en så skön känsla hela veckan. Vi har haft jättemysiga kvällar här hemma och dagarna har varit fyllda av allt mellan himmel och jord. Men gråten på mornarna är tärande och inget jag kan slå ifrån mig. Borde vara härdad men vem blir någonsin härdad mot sitt barns gråt?

Det är bara att härda ut. Morgon-på-dagis-gråtperioderna är långa och återkommande med jämna mellanrum. Hålla ut. Vara peppande och positiv. Lätt är det med darrande underläpp och vädjande blick från det bästa man har. Inte.

Måste dock ta tag i en massa som vanligt och förhoppningsvis skingrar det tankarna en aning. Upp, ut och iväg.

Hej på en stund!

Idag ska Ellen vara på dagis senast kl 8.30, dvs om 20 minuter. Men det ska nog gå. Femåringarna ska på bio och spänningen är förstås på topp. Själv kan jag tycka att filmvalet känns en aning barnsligt. Tummenböckerna är ju t om Gustav för liten för. Men filmen kanske är annorlunda. Hoppas det, annars vet jag en som blir besviken. Det var några andra filmer också. Och pannkakor, bara det!

Den nya Daimen med skogsbärssmak var inte god. Köp den inte! Anders sa BLÄK!! vilket är ovanligt när det gäller honom och choklad. Jag tryckte i mig halva innan jag också kände BLÄK! Kanske hade det att göra med den Tip Top som fick följa med mig hem när jag skulle hämta tvätten i källaren olch hamnade i närbutiken..? Idag har jag ont i magen och får skylla mig själv. Glass innehåller visst mjölk. Och jag tål inte det.

Nu har vi exakt 18 min på oss och jag är varken klädd eller sminkad. Men det är lugnt. Ha en bra fredag!!

Vad säger man?

Klockan är över 20. Båda barnen är hur pigga som helst fast de verkat halvdöda av trötthet hela kvällen. Men så fort man kommer i säng blir man hungrig, törstig och kissnödig. Samt kan inte sova utan saga. Ellen tittade på sitt favvoprogram, Vildmark...någonting. Hon lovade att gå och lägga sig direkt när det var slut. Eller hur...

Jag hämtade tvätten i källaren, gick och köpte glass och en ny Daim. Forest fruit. Kan det vara gott med choklad och skogsbär? Knappast men ikväll går det mesta ner, bara det är sött och gott. :-)

Anders vill testa GI-käk och jag lagar riktigt smarriga middagar (jo, faktiskt, mycket ovanligt men sant!) som man måste äta 15 portioner för att bli mätt av. Trots de 15 portionerna är jag hungrig igen. Ska det vara så...? Och vem stod och panikåt yoghurt med flingor för ett par minuter sen i köket? Jag förstår honom. GI är inget för mig men säkert bra för vissa.

Men vi kör vidare. Jag fyller buken med potatis/ris/pasta och det enorma berg av olika grönsaksrätter som serveras till middagarna numera.

Dagis samlar på tomma toarullar. De kommer att älska oss!

Igår när gustav och Ellen hade duschat orkade hans trötta mamma inte gå och hämta ett par kalsonger åt den unge mannen. Vi bor ju sååå stort och hans kläder ligger i östra flygeln.

I alla fall. Jag hittade ett par oanvända bebistrosor i stl 50 i botten av Ellens strumplåda.

De passade Gustav hur bra som helst...

Hej och hå. Klockan är redan 11.35 och jag har lämnat barn på dagis, storhandlat, kommit hem och packat upp allt och fixat med lite annat smått och gott. Nu är det vinterdäck som ska fixas. Hoppas mycket på vår lilla vinterdäckskontakt för nu vill vi ha dem på! Inte för att det behövs nu men när det behövs så är det ju lite sent liksom..

Julkänslan börjar göra sig alltmer påmind och i år ska det bakas, göras julgodis (massor!!!) , pyntas och slås in paket. Som vanligt. För jag kan verkligen inte tänka mig en advemt och jul utan att mysa riktigt ordentligt. Det handlar inte så jättemycket om julklappar även om jag älskar at köpa julklappar och slå in. Nej, det är myset jag vill åt. Massor med ljus, rött, varmt och hemtrevligt ska det vara i min värld.

Praliner ska göras och jag har redan hunnit hittat massor av underbara recept. Mums!!

Hur vill ni ha julen?

Tack för era kommentarer rörande bilåkning, opassande skratt och skrik tills man nästan kräks!

Jag läste igenom inlägget nu på morgonen och känner att jag måste lägga till en sak. För tro det eller ej men våra barn är så otroligt duktiga när vi åker bil. De sjunger tills man blir galen. De pratar, tjoar och skrattar men bråkar gör de nästan aldrig. De kan klaga på illamående om det svängs och snurras alltför mycket i stadstrafik men det är allt.

Bråk- och slagsmålsbiten sköts på hemmaplan... Och det är då jag skriker tills jag nästan kräks ibland. Som Malin Wålin.

Ja, herregud.

Annars då? Jo, solen skiner, snöeländet håller sig borta och allt är riktigt bra.

Efter incidenten med chipsmannen hamnade jag på Mc Donalds. Jag hade liksom tappat fika-sugen och mat var vad jag behövde. Mat och mat förresten, vet inte om Mc Donalds känns som mat direkt.

Hur som helst fick jag en Amelia framför mig (tidningen alltså) och försjönk en liten stund i den.

Bredvid mig hade två kvinnor med två barn fullt upp. Det större barnet var handikappat och tog stor plats, på alla sätt. Lillen var bebis och föredrog att stå upp i barnstolen samtidigt som mamman hämtade maten i minst en kvart och mammans kompis febrilt försökte rädda lillen från att bryta nacken samtidigt som storkillen gång på gång försökte bryta sig in genom ett par låsta dörrar. Det var lite ansträngt om man säger.

Hamnde på sidan med Malin Wålins krönika och började läsa. Mammans kompis bredvid hade fått en nervöst flackande blick, röda fläckar på halsen och svettdroppar på överläppen. Hon for fram och tillbaka och ropade och tjoade hysteriskt glatt i falsett.

Då började jag skratta. Ni vet sådär harklande, när man inte riktigt vill eller får. Jag kände mig helt sinnessjuk när det började rycka ofrivilligt i läppen och jag försökte dölja det med ena handen. Ville inte läsa vidare, kunde inte. Men jag läste förstås. Lagom till att mamman äntligen kom tillbaka satt jag och hoppade upp och ner av skratt. Hur normalt är det??? Ensam på Mc Donalds...patetiskt.

Ni måste också läsa. Meningen där Malin skriker så det nästan kommer kräks var det som fick mig på fall. Jag känner igen mig. Till 100&!

Och förlåt mamman och mammans kompis. Det var inte er jag skrattade åt, verkligen inte!

Intervjun gick bra.

Klockan blev mycket och jag bestämde mig för att ta en fika på det fina kondiset efteråt. Såg verkligen fram emot det och hade precis hunnit in då mobilen ringde. Gick mot dörren för att prata utomhus då en jättelik man i permobil kommer forsande i högsta fart. Jag försökte naturligtvis hjälpa honom genom att hålla upp dörren utan större framgång.

Min blick fastnade på hans enormna mage där en hög med chips tronade, som ett litet närlager. Han la i full fart framåt och fullkomligen tryckte ut både mig och permobilen genom dörren. Med en skillnad. Jag kom ut. Han fastnade i dörrposten.

Återigen försökte jag hjälpa till, pratade och höll upp dörren så gott det gick men han var sur, skitsur.

"Oj...hoppsan...gick det bra?" frågade jag omtänksamt.

"NÄÄÄÄEEEEE!!!! fräste han så min lugg hamnade i nacken.

Då gick jag. Han fick sitta där med sina chips. Risken att han skulle svälta ihjäl var minimal. Hur det går med kondisets försäljning är en annan femma. Så länge den fräsande chipsmannen sitter där han sitter lär de inte få den minsta lilla pralin såld.

Ni är så rara som läser här och skriver kommentarer trots att jag är riktigt usel på att uppdatera för tillfället. Jag blir jätteglad och får lite dåligt samvete men det "verkliga" livet måste få gå före ibland.

Det händer mycket just nu, på ett positivt sätt. Vad, kommer ni att få veta inom kort.

Oj, vad svår och hemlig jag är plötsligt. Hur som helst kan saker och ting ta sig snabba och oväntade vändningar när man minst anar det. Och det har de gjort.

Nog om det!

Igår kväll satt jag med i en panel som skulle tycka om ett par ev kommande maträtter. Det är ett marknadsundersökningsföretag som jag gjort liknande saker åt tidigare. Kul, inspirerande och lite lönsamt också. Kan inte bli bättre. Vi fick god stor wrap när vi kom och sen var det brainstorming i 2 1/2 timme.

Somnade sent och är riktigt sliten idag. Men det är bara att kavla upp ärmarna. Jobbintervju vid 12 och sen måste vi få tag på vinterdäck som inte kostar skjortan. Jag ska sätta mig och ringa runt i eftermiddag.

Ungefär så ser det ut. Hoppas att ni har haft en bra dag hittills och att den fortsätter likadant!

I fredags när Anders och jag hämtade barnen på dagis fick jag höra hur de hade pratat på samlingen om fredagsmyset.

Fröken: "Ja...*skratt*....och de berättade om popcorn, godis och film.."
Jag: "Ja...?"
Fröken: "Och så kom turen till Ellen...*skratt*..."
Jag: "Jaha, vad har hon nu avslöjat?"
Fröken: "Jo, på ert fredagsmys dricker mamma en flaska vin. Pappa dricker en massa annat som luktar illa och Gustav och Ellen äter chips eller skruvar med vatten och läsk!"

Vi packade ihop alla kläder, teckningar och limmade toarullar. Efter att ha ropat trevlig helg till alla skulle precis ytterdörren gå igen. Då ljuder över hela avdelningen;

"Ni glömmer inte att gå förbi bolaget va!!? Hahaha...."

Behöver jag tillägga att jag drack ett stort glas vatten på myset den kvällen..? Samt att jag gång på gång upprepade för barnen i låtsad förbifart, att mamma brukar dricka ett halvt glas vin och pappa en öl. Någon måtta får det väl ändå vara.

Jag bloggar med ena handen och spelar Candyland tillsammans med barnen med den andra. Klockan är 9.40 och vi har en hel dag inomhus att slä ihjäl utan att slå ihjäl varandra. Hur det går får endast den som lever se...

Än så länge har vi det riktigt bra. Vaknar man klockan 4.10 känns det som att man verkligen tar tillvara på dagen. Klockan 5 hade jag strukit ett berg av ren tvätt, sorterat in i lådor samt planerat ett kommande vardagsrum i huvudet.

Vi äter kycklingwok till lunch och kokt torsk med äggsås och ptatis till middag.

Det är nog vad vi orkar prestera idag.

Man är inte kaxig när man är magsjuk precis. Hela dagen igår låg jag i sängen och kunde knappt gå upp. Jag var helt slut och ryggen värkte något fruktansvärt. Sov, tittade på tv i sängen och tuggade till sist i mig ett par rostade mackor. Det var allt.

Febern är borta men jag är fortfarande matt. Vaknade 4 av att jag fick känslan av att någon skulle kräkas. Det var inte helt fel då Anders vände sig mot mig och sa att han mådde konstigt. Nu verkar det vara hans tur och jag hoppas bara att barnen klarar sig, men det är nog inte så troligt tyvärr.

Jag som trodde att vi andra skulle klara oss. Resten av familjen är på benen men jag har varit magsjuk hela natten. Kan knappt gå men blogga måste jag ju...:-)

Feber, ont i hela kroppen och fruktansvärt matt. Anders och barnen är ute och nu ska jag försöka sova under filtar och täcken, brr.

Den här lille mannen är som gås. Allt bara rinner av honom.



För att inte skrämma alla ev barnvaktskandidater på flykt avstår jag ifrån att berätta om allt som har hänt, bara idag. Jag förstår inte hur kreativ och påhittig man kan vara som 3-åring. Det måste pågå en inre härdsmälta i hans lilla huvud dygnet runt. Man hinner liksom inte greppa det ena förrän det andra redan är gjort om ni förstår.

Idag, när jag vid minst 5 tillfällen trott att jag skulle få en hjärnblödning på riktigt och har tuggat fradga, har han sagt helt lugnt med blicken stadigt i min;

*  "Mamma, du ser lite röd ut i ögonen..."

*  "Mamma, hela jag är en enda stor gullrumpa!!"

*  "Vilken tur att föräldrar alltid älskar sina barn!"

*  "Nu ska jag sjunga en sång!"

*  "Mamma, är det jobbigt att vara mamma och springa fram och tillbaka hela tiden? Vill du verkligen vara mamma då? 
     Det verkar väldigt jobbigt.. "

Ja, mitt barn. Det är en jä**a tur att föräldrar alltid älskar sina barn och ja, det är skiiiitjobbigt att springa fram och tillbaka som en galen hare emellanåt. Ögonen blir röda och det pyser ur öronen ibland.

Men det tar jag så gärna, faktiskt. Vill inte vara utan allt spring, röda ögon och fradga för allt i hela världen!!

Båda barnen är hemma idag också. På dagis går det magsjuka som bara den. Personalen ligger sjuka hemma, vissa för andra gången på kort tid, och barnen faller som käglor en efter en. Efter ett kort samtal med personalen imorse bestämde vi oss för att barnen är hemma idag också. Tisdag, onsdag och torsdag ska vi nämligen ha mamma/dotter och pappa/son tid på tu man hand, och då vill vi inte vara sjuka!

Anders blir kvar här hemma med Gustav för att göra saker som bara de vill. Ellen och jag åker till mina föräldrar och myser där i ett par dagar. Mycket nyttigt känns det som, för oss alla.

Och jag är usel både på att blogga och kommentera i andras bloggar. Men jag läser hos er alla som skriver, även om jag inte "syns". Lovar att bättra mig!

Katerina skriver om sin årliga frysdag. Dagen på hösten då kroppen släpper den där lilla, lilla sista gnuttan av sommarvärme och börjar frysa.

Jag har min frysdag idag. Vaknade och steg upp i en kall lägenhet (kan det bli annat med öppna fönster..?), tog på mig morgonrock för första gången på evigheter och går nu omkring med fleecetröja och raggsockor på mig, inne!

Helgen däremot var allt annat än kall. Vi har haft en helt underbart mysig helg tillsammans med nära och kära. Ätit massor med god mat, druckit gott, fikat, pratat, lekt och lyssnat på musik. En riktig energi-tankning! Jag lägger aldrig ut bilder på andra än familjen, om jag inte frågat förstås, så ni får hålla tillgodo med bilder på det gamla vanliga gänget. :-)

Tack rara M, K, J och H för en toppenhelg! Jättekul att ni ordnade det här och superkul att träffa K, E, M och L också förstås!


Buffé när den är som bäst!


Frostigt äpple


Äpplen på gren

Ja, så många fler bilder blir det inte just nu ser jag. Många bilder på alla som var med men dem behåller vi för oss själva (och dem) så länge.